Vår ogråtna gråt – för oss som mist ett litet barn

Jag har startat och lett retreater för föräldrar som mist barn under Stilla dagar – att växa ur sin sorg, bland annat på Sigtunastiftelsens refugium, i Spädbarnsfondens regi.

Under helgen samlas deltagarna kring samtal, ljuständning, skapande övningar, musik och meditation med tystnaden som ram, erfarenheter jag ville samla till en gemensam rit. Efter att ha reviderat boken Ett litet barn dör Ett ögonblicks skillnad skapade jag mässan. (Finns tryckt i MIF Mitt i församlingen 2000:6.)


Se boken När ett litet barn dör – Ett ögonblicks skillnad


Ur mässan
På en central plats ett smältande isblock, i en genomskinlig glasskål.
Olika röster:

Hjälp mig så jag orkar se verkligheten som den är,
så att jag inte låser in mig, och isolerar mig
så att jag inte fryser till is och stelnar, blir ett isblock

Hjälp mig att vara närvarande i det hemska
ge mig mod att gå in i smärtan så den kan genomskölja mig
som födslovärkar och få mina tårar att strömma

Ge mig ro att bottna i smärtan Följ Du mig in
i mina mörka skrymslen och låt mig komma till liv igen
så att jag vågar falla, i tron att det finns en botten som tar emot mig

Tillåt mig inte förbittras och förhärdas bli hård och cynisk
Utan hjälp mig så att det frusna kan smälta

Ljuständning
Alla:
Jag är inte ensam, vi är många som mist barn
runtom i världen och genom historien.
På olika sätt – i magen, i späd ålder, i sjukdom,
av olyckshändelse, kanske för längesedan.
Vi förbinds med varandra, delaktiga i samma öde
att stå med tomma händer.

Deltagarna bjuds att ta en lerklump och forma en bild av sin sorg.

Håll lerklumpen i händerna, känn på den, värm den.
Händerna kan ibland uttrycka det som inte finns ord för.
Orden kan vara som en ridå framför känslorna.

brödbrytelseböner
Vi bryter detta bröd för våra små barn
som inte fick växa upp och bli stora
som ett tecken på att vi själva ska försöka fortsätta växa
och inte tillåta oss att stanna, förbittras och bli cyniska.

Vi bryter detta bröd för ångesten, rädslan och depressiviteten
som bryter ner oss och förstör oss
som ett tecken på att vi ska söka det som bygger upp oss,
stärker oss och gör oss hela

Vi bryter detta bröd för vårt förfrusna inland
så övergivet, illa hanterat och bortglömt
som ett tecken på att det frusna kan smälta
och att vattnet kan börja flöda.

Avslut
Du, mitt lilla barn som inte fick leva

jag vill försöka lära mig att tacka för dig
Jag vill tro att du har öppnat mina ögon
och lärt mig vad ödmjukhet är. Att inte ta allt för givet
Du har nog förändrat mig, öppnat mitt hjärta
och gjort det mjukt
I botten av smärtan kanske du kan göra
mitt hjärta till ett kärl mot rymden

Comments are closed.